Söndagen den 7 November 2004: Bryggdag
På vissa av sädeskornen finns nu nästan ½ cm långa groddar. Borde kanske redan rostat säden på lördagen när små utväxter noterades? Två dagar verkar räcka.Ölbryggningsgruppen samlas vid middagstid utanför GeoBiosvärcentrum och invaderar därefter geologiska institutionens lunchrum. Vi börjar med att rosta den hemmagjorda malten. Vi börjar med att använa ugn på 120˚C men kommer efter ett tag fram till att rostning i stekpanna ovanpå spisen är effektivare och ger ett bättre resultat. Vetekornen uppför sig lite som poppcorn, i det att de knäpper och hoppar. Det doftar underbart gott i hela köket. Den hemmagjorda malten blir betydligt mörkare i färgen än den färdigköpta vetemalten, förmodligen på grund av en hårdare rostning.
Vi diskuterar de fynd av korn som skall ha gjorts på Uppåkraboplatsen och huruvida dessa varit groddade eller inte. Korn som först groddats och sedan rostats kan ses som en indikation på att bryggning av maltdrycker ägt rum på platsen. Vi beslutar oss för att undersöka möjligheterna till att försöka få tag i kornfynden och ta en titt i mikroskop och se om vi kan se om några av kornen är groddade. Några av våra groddade och rostade vetekorn sparas för möjliga jämförelser senare.
Malning:
Att krossa malten visar sig vara ett kapitel för sig. Rent tidsmässigt har det varit ett misstag att köpa hel malt. Vi använder oss av två mortlar, en laboratoriemortel i ett keramiskt material och en stenmortel. Krossningen av malten tar en hiskelig tid och vi kunde med all säkerhet ha varit betydligt mer effektiva. En handkvarn enligt vikingatida utseende hade förmodligen varit betydligt mera effektivt, för att inte tala om en modern kaffekvarn.
Den egenhändigt groddade malten visar sig vara rejält mycket svårare att krossa, kanske för att vi rostat den mer.
Kryddning:
Under tiden gjörs avkok på pors och på älgört. Dessa skall använas till att krydda brygderna med.Älgörten kokas i två omgångar. Vi är inte riktigt säkra på vilken del av växten som skall användas. Efter vissa diskusioner bestämmer vi oss för att dels göra ett litet kok på de rester av blomor vi hittade vilket resulterade i ca 1 dl gult avkok, dels ett avkok på blad och allt vilket resulterade i ca 4 dl brunt avkok. Båda smakade mest döda löv med en antydan av något obestämbart.
Av porsen gjörs ett avkok Vi använder 3 knippen vilka kokas i en halvliter vatten. Hela lunchrummet doftar gott av pors. Smaken på avkoket blir kraftigt bitter.
De frysta lingonen mosas och får därefter stå framme att tina.
Kärlen:
Vi passar även på att gå upp i keramiska laboratoriets grovlabb och packa upp de lerkärl vi tillverkade i våras och som det är tänkt att vi skall använda för brygningen. Då vi mäter hur mycket vätska som ryms i de olika kärlen upptäcker vi att två av de fem kärlen läcker rejält och måste tätas med bivax innan vi kan använda dem. De måste tillsvidare ersättas med plasthinkar. En expidition skickas iväg att införskaffa sådana samt duk att täcka kärlen med.De fuktiga lerkärlen luktar av våt jord. Undrar om detta kommer att ha någon inverkan på smaken hos våra brygder?
Smakprov:
Den köpta vetemalte smakar sött och mjöl. Den köpta kornmalten smakar sött, lite rostat och mera korn. Vår egen malt har den bästa smaken, förmodligen för det att den är färskrostadoch påminner om popkorn. Man kan tydligt känna den rostade aromen och att säden hade fungerat bra som snacks.Göra vört:
Eftersom vi är medvetna om att vörtningen kommer att ta tid, kokar vi först upp vatten, låter det svalna till ca 70-80˚C och häller det sedan över de olika behållarna med malt. Vi har tre behållare; en med vetemalt, en med kornmalt och en med vår hemgjorda malt. Vid iblandandet av vatten ser det i mycket ut som om vi gör gröt, vilket vi ju också defakto gör. När vattnet blandas i stiger en doft upp som påminner mycket om den som släpps ut från bryggerier på bryggdagar, en tung söt doft med en viss antydan av majs, vilket inte det heller egentligen är förvånande.Eftersom malten skall ligga och dra en bra stund passar vi på att gå och äta kvällsmat på Tatung.
Vid återkomsten 1 1/2 timme senare luktar geologens lunchrum och större delen av tredje våningen tungt av vört.
Vi silar av kornen och lägger dem på nytt i blöt i varmt vatten för att försöka få ut mer socker.
Ett undantag gjörs dock för den neolitiska ölen för vilken vi hade avsatt vår egen malt. Detta av två skäl, dels kommer bryggden mer att likna vad som kan kallas en tidig öl/gröt och dels avser vi att försöka skapa en matskorpa i kärlet. Dock kan man observera att även övriga vörter släpper igenom en hel del av det mjöldamm som finns med i malten och bildar en sörja i botten på varje jäskärl. Kanske är detta nog för att skapa matskorpor?
Vi häller över vatten i ett par omgångar till, men eftersom klockan börjar bli mycket ger vi det förmodligen inte den tid som egentligen krävs.
Vörten fördelas i ett antal plasthinkar. Efter en stund kan man i kornvörten se hur mjölslammet börjar lägga sig på botten av hinken som används och hur en klar, mörk vätska framträder.
När vi blandar i avkoken av pors och älgört samt nyponpulvret och smakar på vörten kan vi konstatera att det finns en rejäl sötma i brygderna.
Observation:
Som vi egentligen anat så drar maltren åt sig en stor del av vätskan så för att göra fem liter öl kommer man minst att behöva 7 liter vätska, följden blir att vi får något mindre bryggd än vi ursprungligen räknat med. Kan dock inte säga om den är mer koncentrerad.Tanke:
Kanhända är vörten i den neolitiska ölen mindre söt. Är lite rädd att den extra dagens groddnign har ätit upp en del socker.Kryddning:
Vörten fördelas slutligen i fem kärl:Neolitikum: 2,5 liter vört på egenhändigt framställd vetemalt i keramikkärl
Egtved: 6 liter vört på kommersiell vetemalt fördelat lika mellan hink och keramikkärl
Folkvandring: 3 liter vört på kommersiell vetemalt i keramikkärl
Uppåkra: 5 liter vört på kommersiell kornmalt i plasthink
Till Egtveds- och folkvandringsvörten tillsätts honung som vi löst upp i varmt vatten. 1 kg honung ( två burkar) löses upp i vatten ger ca 1,6 liter honungsvatten. Av detta fördelas 1 liter till Egtved och 0,6 liter till folkvandring.
Till de olika satserna tillsattes kryddor av olika slag.
I den neolitiska användes det gula avkoket av de torkade älgörtsfrukterna och till den falska Uppåkra användes det bruna avkoket på den hela växten.
I Egtved tillsätts honung, pors och lingon.
Till folkvandringsölen blandas de malda nyponen in skedvis och honung tillsätts.
Ungefärliga mängder:
Neolitisk öl
Egtved Folkvandring Uppåkra c:a 2,5 liter Neolitiskt 6, liter Egtved 3+3 liter 3 liter tyskt 5 liter Älgört blomma, knappt 1 dl 200 gram lingon 6 msk nypon Älgört, hela 4 dl 3 knippen pors 6 dl honungsvatten 1 liter honungsvatten
2 burkar honung upplöst i vatten (1,6 liter)
9 liter vört på 3 kg vete malt (egtved + folkvandring)
5 liter vört p 1,5 kg korn malt (Uppåkra)
2,5 liter vört på 700g vetemalt (neo)
Klockan är mycket när vi äntligen packar ihop och beger oss hemåt.
Lördagen den 6 November 2004: Groddar
Små utväxter på säden kan noteras. Borde kanske rosta säden redan i dag?
Torsdagen den 4 November 2004: Groddning
För att testa själva mältnings processen groddade Daniel 700 gram vetekorn också. Dessa lades ut på ett stort fat och fuktades rejält. Groddningen påbörjades torsdag eftermiddag/kväll. För att se till att säden hade tillgång till koldioxid rörde han om i den med en stekspade ett par gånger om dagen. Ingen förändring av säden noterad under dagen.
