Balsbergsgrottan utgör en i grunden naturlig bildning som utvidgats i omgångar i samband med brytning av skalgruskalk. Grottan mynnar på Balsbergets sydvästra sluttning, stax väster om Råbelövsjön. I grottan blottas lager som är ca 80 miljoner år gamla, dvs. likåldriga med den skalgruskalk som anstår vid Ignaberga och Ivö Klack. Grottan har bildats genom att vattnet i marken löst ut kalken. Upplösningen har varit särskilt intensiv i vissa skikt, som antingen utgjorts av porösa lager i skalgruskalken eller av sprickzoner.

Kryp och kräla i Balsbergsgrottan under ledning av Douglas Persson och Robert Andersson. Vi utforskar Balsbergets inre där man delvis tar sig fram hukandes och delvis får åla sig fram. Inne i grottorna, som egentligen är gamla stenbrott, kan man se mängder av fossil i väggarna. Douglas och Robert som själva utforskat alla gångar och salar berättar även om stenbrytningens spännande historia.

Medtag oömma kläder och ficklampa. Samling kl. 10.00, på parkeringen vid Balsberget (Fjälkestad).

Det numera övergivna kaolin- och kalkbrottet vid Ivö Klack (Blaksudden i äldre litteratur) ligger på den norra spetsen av ön Ivön i Ivösjön. Ivö Klack är en geologisk lokal av världs- klass trots att området är något svåröverskådligt. Längst ner i täkten påträffas kaolinlera och på flera ställen sticker block och hällar fram. Lite högre upp i sekvensen anstår lager av sand och skalgruskalk. Även i dessa lager förekommer en stor mängd urbergsblock, den del med fastsittande skalrester. Ytterligare ett hundratal meter högre upp i sluttningen går en röd granit i dagen.

Sedimenten vid Ivö Klack har en lång och fascinerande historia bakom sig. Under trias och jura djupvittrade berggrunden i området till följd av ett varmt och fuktigt klimat. Det var vid denna tid kaolinleran bildades. En del partier i berggrunden var emellertid motståndskraftigare mot vittring och utgör idag de block som anstår i både kalken och leran. Under sen krittid steg havet och Ivö Klack kom att utgöra en liten ö i ett skär- gårdslandskap med klippiga och delvís flikiga kuster. I havet simmade bl.a. hajar och stora reptiler (sköldpaddor, svanhalsödlor och mosasaurier), vars fossil man påträffade då kalken bröts i början av 1900-talet. Idag hittar men huvudsakligen rester av olika skalbärande djur, såsom ostron, armfotingar och belemniter (en utdöd form av bläckfisk).

Från svanödlor till sanitetsporslin - vandring med geologiska förtecken på Ivö under ledning av geolog Jan Gabrielsson. Varför är Ivön geologiskt intressant? Hur har öns berggrund bildats och vad består den av. Vad kan man
hitta för fossil? Kaolin - vad är det?

Samling kl. 14.00 på Ivö klacks parkering (väg strax norr om färjeläget).

Här finns, förutom en fantastisk natur att vandra i, ett informativt utemuseum som beskriver bl a områdets geologi med hjälp av modeller och reliefer. Museet är öppet året om, dygnet runt. En vandring på Kjugekull visar på geologiska minnen från urtid till nutid i form av bl a pegmatitgångar, blockgrytor, hällgrytor, flinta, gigantiska flyttblock, svall-terrasser mm.